Tomma fotsteg

Han är mitt i livet och karriären. Han har allt han behöver – familj, vänner, intressen, en lägenhet i innerstaden. Han tar bilen efter att ha druckit öl. Han har ett barn i bilen när han krockar. Jag ser mannens skräckslagna blick framför mig. Ser insikten om att olyckan och det livlösa barnet ska förändra hans liv för alltid.

Han väljer att isolera sig i en stuga i skogen. Han prövar att bygga upp ett nytt liv avskärmat från människor och sam-hälle. Han tvingas börja om från djupaste självförakt. Tiden i ensamhet blir en psykologisk vandring genom skuld-känslor, minnen, värderingar och före-ställningar. Ibland misstänker han att han blivit galen, men dåraktigheten leder till nya insikter. Det finns bara en väg genom detta trauma och den är inte smärtfri. Den är förenad med djupa samvetsföre-bråelser och frågor om hur han ser på sig själv och sin omgivning. Men också med en spirande livsvilja och styrka hämtad från vissheten att ha varit med om det värsta man kan tänka sig – och överlevt.